Imorgon åker vi (jag, mamma, pappa och ameli) till övik för att kolla på lägenheten. Jag hoppas den är fin, att den är ljus och har fina tapeter och ett inte allt för taskigt golv. Jag hoppas den är underbar! Ska kliva upp vid 08.00 för att äta frukost och packa ner tumstocken och kameran, sedan bär det av, och tydligen ska jag köra (?) men vi ser väl hur det blir med den saken. Det ska bli hur kul som helst att få åka ner och kolla på lägenheten, är jättetaggad men samtidigt riktigt nervös. Tänk om den inte alls lever upp till mina förväntningar... vad gör man då?

Hittills har jag (mamma) börjat packa tre flyttkartonger. Det känns bra att ha kommit igång och man kan se att det går åt rätt håll. Men det är sorgligt också, för nu vet jag att det är på riktigt, nu är det inte längre någonting jag bara pratar om, nu är det verkligt. Det är hemskt, jag är livrädd. Första gången jag flyttar hemifrån flyttar jag 25 mil. Alla säger att det kommer gå bra, men just nu känns det inte så. Jag har panik. Jag kan ingenting om att flytta, jag har inte gjort det förr. Alla blanketter som ska fyllas i, adressändringar, bankärenden etc. Jag känner mig förvirrad och hjälplös men ändå riktigt glad. Innerst inne vet jag ju att det är det här jag vill, och för min egen skull måste jag ta det här steget.

Jag kommer att sakna alla här hemma så fruktansvärt mycket. När jag, emmy och carro satt på bryggan vid älven idag gick det verkligen upp för mig att det kommer dröja så länge mellan gångerna vi ses när jag bor där borta. Det är absolut ingenting jag vill, men det är så det kommer bli. Tyvärr. Men jag ska komma och hälsa på när det passar. Ännu slipper ni mig inte, det lovar jag!

Här är  en bild på planlösningen.
Imorgon kan jag bjuda på riktiga bilder av läggan!