Jag saknar gymnasiet, alla kompisar och mitt liv då. Allt var så enkelt. Ändå klagade man. Klagade på mycket plugg, äcklig mat i skolan. Man klagade på lärarnas tråkiga lektioner och bristen på saker att göra i Skellefteå. Nu, nu skulle jag göra vad som helst för att få återvända till mitt liv hemma, till mitt liv som Nina Winnberg i klass tbs3b. Det är inte samma sak längre, även om man kommer hem. Människor har flyttat, fått jobb eller börjat plugga. Det är inte som förr. Det går inte längre att ses när man vill. Det går inte att vara spontan på samma sätt. Jag saknar Skellefteå stad, mina vänner, min klass, utekvällar på station, mat på subway. Jag saknar alla mysiga hemmakvällar, allt skitsnack, alla skratt. Jag vill vara tillbaka i min värld för exakt ett år sen. Livet då var underbart och det inser jag först nu. Det är först nu som jag förstår hur bra man faktiskt hade det. Man bodde hemma, fick allting serverat, hade kompisarna nära och en vardag med rutiner. En rolig vardag dessutom. Det är först nu som jag ångrar att man inte uppskattade saker mer än man gjorde. Jag skulle göra vad som helst för att få min gymnasietid tillbaka. Med samma klass, samma människor. Jag saknar det verkligen.