Hostar sönder mina lungor och det är omöjligt att sluta. Det är sådana dagar som denna som jag önskar att tobias bodde lite närmre. Behöver honom, någon som håller om mig, hämtar glass åt mig och säger att allting kommer bli okej. Vill inte vara sjuk längre....  Skola om några dagar, massor att göra innan dess. Känns som om jag inte fått lov än.